Så lätt det är att relationer går sönder. Eller att det blir knutar på relationstrådarna. Eller att vi fastnar i besvikelse över en partner eller vän.
Men varför? En av anledningarna är att vi glömmer att varje människa har sin egen sanning. Och om kärlek o relationer ska flöda fritt och hälsosamt behöver vi ge den och dem vi älskar frihet och tillåtelse att få vara den han/hon är helt och hållet, inklusive tillkortakommanden och det vi ser som skuggsidor. Viktigt är också att komma ihåg att det du upplever som en skuggsida hos den andre partnern kanske din vän ser som något positivt och sunt. Då är det bara att backa och återigen påminna sig om att det aldrig blir bra om vi projicerar våra egna förväntningar på vår vän eller vår Älskade. Resultatet blir bara besvikelser hos båda parter och känslan av krav och missnöje täpper till syret i tillitsflödet i relationen.
Var och en ansvarar för sitt eget mående. Det är inte din partners eller väns uppgift att göra dig lycklig eller få dig att må bra. Det är din egen uppgift och livsläxa. Din partner eller vän finns där för att stötta och uppmuntra och för att fungera som spegel för ditt eget liv, din person och ditt växande och lärande i livet. Inte någon du ska kliva in i eller lägga ut förväntningar på. Då skapas enbart beroendebindningar. Och missnöje kommer som ett brev på posten.
Det är inte bara förväntningar vi ska akta oss för att överföra på vår omgivning. Vi bör också akta oss för att projicera vår egen sanning på våra nära. Det existerar ingen universell sanningskod för hur livet bör levas och hur människor bör bete sig. Du har din egen sanning, upptäck den och följ den. Var sann mot dig själv så blir du själv lugn och tillfreds och det blir lättare för din omgivning att lära känna dig och relatera till dig då du visar ditt sanna jag helt utan anpassningskostymer, förnekelsemasker eller fasaddräkter.
Sann KÄRLEK ser hela personen för vad den är, varken mer eller mindre, utan att jämföra med sig själv eller sina egna åsikter om hur en människa bör vara. En människa bör inte vara på något annat sätt än att vara helt sig själv. Oavsett omgivningens önskningar. Vi har kommit hit för att vara original inte kopior. Trots detta lägger vi människor ner oändligt med energi för att försöka vara till lags, anpassa oss efter normer o regler o bli just kopior eller åtminstone "passa in i omgivningens acceptansmall". Det skapar ingen harmoni eller tillfredställelse. Tvärtom. Du tappar bort dig själv. Och börjar ta till egostrategier som undvikandebeteende och flyktmetoder eller projiceringar. Hakar upp dig på omgivningen och anklagar den för att inte förstå dig eller kanske rent av för att ha komplicerat eller förstört ditt liv.
Då har du hamnat utanför dig själv och fastnat i en annan persons livssfär. Där hör du inte hemma. Du hör hemma hos dig själv! Ditt ansvar är att fokusera på ditt eget beteende och din egen roll i relationsdramat. Och att ta ansvar för dina egna behov genom att kommunicera ut dem tydligt, utan krav eller förväntningar. Vi kan inte förvänta oss att vår vän eller partner ska förstå vad vi behöver, känner eller saknar om vi inte berättar det. Det är väldigt få i vår nära omgivning som är tanke och känsloläsare, dock är känsloläsare betydligt vanligare förekommande än tankeläsare som det tack och lov finns oerhört få av i denna vår värld. Av den enkla anledningen att livet vill att du ska få värna om din integritet och din egen privata sfär och själv välja vad du vill dela och med vem. Detta kräver dock att du tar ditt kommunikations och tydlighetsansvar på största allvar. Berätta vad du känner och inte känner. Det är inte farligt. Vi gör oss själva och våra nära en otjänst om vi tror att vi behöver skydda dem från besvikelser och därför undanhåller information som möjligen kan vara sårande eller väcka just besvikelse hos vår partner. Besvikelser är inte farliga. De tillhör livet. Liksom att känna sig sårad. Att såra avsiktligen är något annat, det ligger helt utanför Kärlekens uttryck och väsen. Avsiktligt skuldbeläggande, kränkande och nervärderande har inget alls med kärlek att göra. Kärleken visar och hyser respekt. Kärleken ger tillåtelse att vara den du är. Hela du. Med alla dina tillkortakommanden och styrkor. Hela du. Kärlek är ingen känsla, den är en kraft och ett tillstånd som vi kan välja att leva. Då talar jag om den villkorslösa, stora kärleken. Inte den romantiska. Den väljer vi dock inte. Och även om den är mycket mer än starka känslor för en person så innehåller den även just det.
Hur vet du att du verkligen älskar någon? Att det inte är själva kärleken eller förälskelsen du gått och blivit förälskad i? Eller passionen? Sexet? Attraktionen?. Eller den andra personens förälskelse i dig? Eller din idé om den andra personen. Eller hans eller hennes utseende eller karisma? Det finns väldigt mycket som kan väcka vår förälskelse och vår känsla av kärlek.
Men när vet du att du verkligen älskar PERSONEN i fråga? När det finns respekt, kärlek och intresse för din partners tankar, känslor, värderingar, drömmar, intressen mm då är det kärlek för personen du känner. När du känner att du kan vara dig själv, att du kan slappna av helt och hållet i din partners närvaro, att du tycker om dig själv när du umgås med din vän, då pekar det också på kärlek.
Irriterar du dig däremot på din partners åsikter, på hans eller hennes sätt att bete sig i vissa situationer eller vad det nu kan vara då bör du se upp och fråga dig själv om det är honom eller henne du har valt eller om du har valt ett objekt som du sen vill modelera om för att passa in i din bild av den perfekta partnern. Det är inte kärlek. Kärleken ser och tillåter, stödjer den andras varande precis som hon är, uppmuntrar den andras personliga resa och utveckling. Försöker inte att styra, dominera eller omdana. Det är vårt ego som tittar på våra medmänniskor med kritik, bedömning och missnöje. Kanske har du valt en relation inte en Kärlek? Eller en lämplig föräldrakandidat till dina blivande barn? Det är inget fel på det. Inte alls. Du väljer själv. Men var ärlig och försök att se relationen för vad den är. Det finns olika slags kärlek. Och man KAN älska fler än en, även djupt "romantiskt", samtidigt. Där handlar det om att komma åt sitt val och att ge sig själv tillåtelse att känna allt det du känner) Kärlek handlar om ärlighet och respekt, i övrigt har Kärleken i sig själv, som kraft och energi få begränsningar eller "regler". Vi vinner dock på att vara sanna och ärliga och att inte förväxla eller göra om våra relationer till något annat än de verkligen är. Det blir bara förvirrande. Och sårande. Kärleken ska inte värderas. Kärlek bara är. Och all slags Kärlek är underbar. All kärlek går dock inte att bygga nära, flödande, intima relationer kring. Vi är individer och som individer ser vårt kärleksbegrepp olika ut. Vi älskar olika helt enkelt. Och så måste det få vara. Det är därför vi så ofta pratar om soulmates i andliga sammanhang. Att träffa sin verkliga själsfrände, där samförståndet flödar fritt från början och det mesta känns självklart, vackert och helande är något som jag tror vi alla kan få vara med om under förutsättning att vi är öppna och arbetar med våra rädslor. Och att vi vill förstås. Som sagt, vi har alla olika önskningar och behov när det gäller relationer och kärlek. Finn din egen sanning och följ den. Och tillåt dig samtidigt att vara i rörelse och förändring, personlig utveckling brukar även påverka den egna sanningen.
Det är sunt att syna sina relationer då och då. Titta på vilka av relationerna som fungerar ömsesidigt och därmed tillfredställande. Vänner växer i från varandra i olika utvecklingsfaser, det är inget konstigt med det. Kärlekspar kan också växa ifrån varandra. Helt naturligt. Vi är ju dynamiska individer i ständig utveckling självklart kan det bli så att vi upptäcker att vi inte längre "talar samma språk" eller har så mycket gemensamt längre med vissa av våra vänner eller vår partner. Eller att du kanske har tappat bort intresset för din partner som person på vägen, att du slutat intressera dig för hans/hennes drömmar, tankar och känslor. Då är det Kärlek både mot dig själv och din partner att släppa varandra fria, tacka för det ni delat och lärt er av och med varandra och sedan ge möjlighet till att Älska och bli älskad på nytt utifrån där du står idag och den du är nu.
Det finns ingen enda person som kan leva upp till alla dina förväntningar eller som kan räcka till för alla dina behov. Så lär dig att ta ansvar för dina egna behov och fylla på ditt inre välmående på de sätt du ser fungerar för dig. Ge dig själv kärlek och det du behöver för att må bra.
Det är så mycket lättare att skapa sunda kärleksfulla relationer omkring dig när du har en sund kärleksrelation till dig själv. Evig trohet till dig själv är det som bör komma först. En person som tycker om sig själv utstrålar skönhet och attraktion. Börja där. Stärk relationen till dig själv. Krama dig! Tyck om dig! Stryk dig själv över huden! Håll om dig! Det får dig att bonda djupare med dig själv. Och löser upp energiknutar. Uppmuntra och beröm dig själv när du övervunnit rädslor, klarat tuffa utmaningar, gjort framsteg i den egna processen osv. Du är här för att hela och läka dig själv. För att lära känna dig. Förstå dina behov och vem du är. Se dina gåvor till världen och bejaka dem. När du bejakar dig själv och släpper fram din sanna längtan kommer livet dig till mötes och du behöver inte längre projicera din längtan eller dina behov på din omgivning.
Lycka till!
