onsdag 28 januari 2015

Hur du helar ditt inre barn

HUR DU HELAR OCH UPPRÄTTAR DITT INRE, SÅRADE BARN

För min egen helanderesa har upprättelsen av mitt inre barn spelat en oerhört stor roll. Meditation och bön, ständigt reflekterande och schamanska ceremonier och ritualer samt samtal med mitt inre barn har utgjort, och utgör fortfarande, basen för mitt inre och yttre helande.

Jag praktiserar schamanism, (en blandning av nordisk och sydamerikansk schamanism), ägnar mig åt healing, meditation och bön. Trumresor och ljusceremonier. Magiritualer m.m. Och jag har läst och läser en hel del psykologi. Numera läser jag dock psykologi utifrån ett annat perspektiv än tidigare. Lägger själv till den andliga dimensionen och skärskådar psykologins tendenser till fundamentalism. Förlitar mig på Andens och Själens inneboende visdom och läkningsförmåga.

Psykoanalytikern Alice Miller skriver i sin välkända bok "Det självutplånande barnet" om vikten av att själv upprätta sitt inre barn. Hon skriver vidare att detta är vägen för att förhindra personlighetsstörning och psykisk sjukdom. Modigt nog skriver hon också att för mycket och för lång psykoanalys kan förstärka och befästa psykisk sjukdom och störning. Mycket intressant.

Detta går hand i hand med Schamanismens uppfattning om att offerrollen och den destruktiva triangeln (offer, förövare, räddare) håller oss kvar i såväl själsligt och andligt som fysiskt illamående. Vi behöver göra oss fria från offerrollen och det förflutna och ta ansvar för vårt eget mående, för vårt nu och vår framtid för att bli hela. Sluta skylla vårt mående och lidande på föräldrar, ex partners eller vår historia. Vår historia kan ändras, dn kan skrivas om ur ett annat perspektiv den dag du är beredd att släppa offerrollen helt.

Men för att komma dit behöver vi läka och upprätta vårt inre barn!

Du kan och bör göra detta i första hand på egen hand. I andra hand kan du ta hjälp av en terapeut, och/eller healer för regressionsmeditationer. Här är det dock oerhört viktigt att känna förtroende för den som leder dig ner i regression. Och, det är viktigt att inte fastna i detta. Regression är inget vi behöver ägna oss åt i åratal. Då fastnar ju vårt fokus på det förflutna. Det vi beslutat oss för att lämna! Regression till barndom och tidigare trauman i detta liv har som främsta syfte att sätta sås i förbindelse med vårt inre barn. Så att vi kan upprätta en kärleksfull föräldra-banrelation mellan det vuxna jaget och det inre barnet. Inte för att vältra oss i våra trauman och bygga upp en falsk identitet som den traumatiserade. Trauman är till för att läkas. Du ÄR inte ditt trauma eller ditt förflutna. Du är en själ med ett fantastiskt spektra och med oanade möjligheter till helande och växande. Till
frigörande av din inre, hela själ och din fulla levnadspotential.

Soul retrivials däremot, schamanska själshämtnngar, kan man göra om och om igen. För att hämta hem fler förlorade själsaspekter. Man kan göra detta på egen hand, med en vän eller tillsammans med en schaman.  Själshämtningarna görs genom ledd meditation ner till underjorden och till övervärldarna.

För att komma i kontakt med och lära känna ditt inre barn behöver du kommunicera med det. Börja räkna med ditt inre barn. När du hamnar i känslomässig obalans eller affekt fråga dig då om det är ditt inre barn som reagerar. Ställ frågor till ditt ner barn. Gör det utifrån en kärleksfull förälders perspektiv. Det är du som är den hållande, tröstande, lyssnande, vägledande, uppmuntrande och omvårdande föräldern till ditt inre barn nu.  Lova henne livslångt stöd och kärlek. Ge ditt inre barn din varma famn och din hållande, trygga hand. Krama dig. Håll om dig. Rent fysiskt. Stryk på dig själv, stryk dig över armarna. Över kinderna och över armarna igen. Krama dig mera.

Den här gesten gör att du bondar med ditt inre barn och att du, efter idog tillämpning, upprättar en sund och solid kärleksrelation med dig själv.


Du behöver påminna såväl ditt vuxna jag som ditt sårade inre barn om att ni är ett team nu. Det förflutna är passerat. Här och nu råder möjligheter, hopp och kärlek.


Det är du som håller i karta och kompass nu. Dax att lämna baksätet som offerrollen sett som sin och ta plats vid ratten, i förarsätet på din livs-farkost. Genom medvetna val. Genom att förbli i vuxenrollen, med kärleksfull kontakt med det inre barnet. Barnet vårdas och älskas. Vägleds och lärs om livet. Men ansvaret för luvsresans kvalitet och utformning har du, ditt vuxna jag.

Efter att ha kommunicerat med mitt inre barn, lyssnat till henne, bondat i empati och stor medkänsla med henne, har jag kunnat integrera och upprätta henne. Hon styr inte längre mitt känsloliv. Hon vet att hon är älskad och hållen av mig nu. Därför behöver hon inte längre spela ut sin offerroll. Hon har släppt aggressioner och sorg som har med det förflutnas avvisandehistoria att göra. Hon behöver den inte längre. Hon vilar istället tryggt och nöjt i tillit av att den som är hennes rättmätige vårdnadshavare, jag själv, numera tar mitt ansvar. Min kärlek och respekt för henne har vaknat för alltid. Hon behöver aldrig mer känna sig avvisad. Inte av någon. Hon är hemma nu. I tålmodig acceptans och förståelse. I villkorslös kärlek.

Vägen dit var ganska lång tycker jag ibland, men när jag ser på resan utifrån uppvaknandet. Dvs från den dag jag förstod att mitt inre barn ropar efter MIN kärlek, acceptans, upprättelse och bekräftelse.
Inte efter min omgivnings, mina föräldrars eller någon mans bekräftelse. Från det uppvaknandet i insikt har helandet gått fort.

Du har allt att vinna och inget alls att förlora på att börja behandla dig själv och ditt inre barn med innerlig kärlek och respekt. Kärlek i handling och ord. Dax för upprättelse och helande av ditt inre såradearn på djupet. Och bara DU själv kan göra detta!

Lycka till! Kärlek från mig till dig och ditt inre barn!
                                   








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar