Jag älskar träd. Av alla de sorter. Stora, kraftfulla, kloka ekar såväl som unga, spensliga björkar fulla av nyfikenhet, hopp och fokuserad livsenergi. En av mina bästa vänner i livet är en åldrad och lite sargad pil. För några år sedan mådde detta fina pilträd mycket dåligt. Storm och hårda vindar hade sargat det hårt. Markägarna ville såga ner min vän. Sa att hon var rutten inifrån att hon var döende. Jag fortsatte att umgås med min vän. Delade livet med henne. Såväl bekymmer och bördor som glädjeämnen och tacksamhetsämnen. Praktiserade chakrakommunikation. Vid ett tillfälle då jag kopplade ihop mitt hjärtchakra med pilens chakra började jag oväntat att storgråta. Vid nästa tillfälle kopplade jag istället upp mitt navelchakra med trädets chakra och då började jag kräkas.
Jag upplevde att jag första gången kom åt min lagrade sorg. Och vid det andra tillfället lagrad skam, dvs pålagd skuld.
Efteråt har jag funderat över om jag grät ut både min egen och trädets sorg och kräktes ut såväl min egen skam och icke reella skuld såväl som den skuld och skam trädet sugit åt sig och lagrat.
Min trädvän står aldeles intill Mälaren, lite ihopttryckt med ett staket och en brygga. Hennes rötter hade nog behövt lite mer utrymme åt väster. På andra sidan går en lite grusväg och strax intill står ett hus. Hon är helt enkelt lite inklämd där hon står. Kanske det är en del av hennes sorg. Att människan inte visat henne mer respekt, givit henne det utrymme hon behövt och förtjänat bara genom sitt varande som träd.
Idag mår hon bra, min vän. Hon fick stå kvar. Skonades från att bli nersågad. Hon har skjutit massor av nya skott. Även från de stympade, avsågade grenarna, de som ansågs döda, växer nu nya friska pilskott ut. Jag har känt henne i 18 år men har aldrig sett henne så levande och välmående som nu.
Jag gläds med henne. Och fortsätter att vila min rygg mot hennes i såväl glädje som sorg. Hon får gåvor ibland av både mig och av vänner som jag ibland tar dit för att praktisera och träna träd-healing/chakra uppkoppling.
Träd är en så stark och vacker symbol och metafor för oss som människor och vårt eget växande. vi behöver alla ett starkt rotsystem och framför allt utrymme för våra rötter att växa sig starka djupt ner i den rika, värmande jorden för att hämta näring, kraft och trygghet. Känna oss hållna. Av vår ursprungsmoder, Moder Jord.
När våra rötter står trygga, även om de kanske är lite inklämda men vi känner tillit och respekt från jorden och de som finns i vår närhet, då får vårt grenverk kraft och lust att sträcka sig ut mot omvärlden, upp mot himlen och solen. Bära frukt och grönska, bli hemvist och rastplats åt frihetens fåglar och de självförsörjande ekorrarna.
I vår generösa svenska natur vimlar det av vackra, starka träd. Ge dig själv tid och möjlighet att hitta just din speciella trädvän i sommar. Där du får vila, tanka kraft, välvilja, tröst och ro. Trädet är en aldeles utmärkt laddare av kreativ energi, såväl livfulla idéer och inspiration till kreativt skapande och nya projekt. Och du ger trädet av din tacksamhet, din uppskattning och respekt. Ömsesidig kärlek. Låt oss krama träd!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar